Min historia - DEL 2
nästa del kommer nog vara den känsligaste, sådant jag aldrig berättar. Vet inte riktigt varför jag skriver allt detta här, ett sätt att bli av med en tyngd kanske?
visa att även personer som ser och verkar starka ofta går/ har gått igenom enormt jobbiga saker. Ibland även saker som varit nära att ta deras liv.
Från tråkgänget till innegänget
I 3an eller 4an hade jag bestämt mig för att bli med i innegänget. Jag visste att jag egentligen inte var välkommen där. Jag var bara en efterhängsen tönt som envisades med att hänga på de poppulära, smala och söta.
De visade också detta genom att "leka" att de skulle springa ifrån mig och gömma sig. Jag förstod detta egentligen men blundade för det. Nu fick jag ju på ett litet sätt ändå vara en del i detta gäng.
I denna vevan förlorade jag en barndomsvän (har dock bra kontakt med henne idag) som jag sårade riktigt rejält.
Med vetskapen om att jag var mindre värd, fulare än alla andra, en bror i klassen som tyckte jag var löjlig och "vänner" som man umgicks med för att få en titel, började jag må sämre och sämre.
Någon gång var jag "ihop" med någon, dock max i en månad. Jag minns särskilt en gång i 4an. Han ville inte berätta för sina vänner att han var tillsammans med mig, det var pinsamt. Detta gjorde ont. (har dock kommit över detta idag ;)) Men det var ännu en pik på att jag inte var bra.
Förändringen
När jag kom in i puberteten i mitten av sexan smalnade jag av.
Det var så min kropp utvecklades och avsmalnandet var bara en helt naturlig grej. När jag blev smalare såg jag även bättre och bättre ut. Killar lade märke till mig, tjejer ville prata med mig. Jag gillade det!
ett skärmklipp från min gamla bilddagbok
Sjukdomstiden
Mamma och pappa skilde sig 2009, detta fick allt att rinna över
bullemi
I mitten av sjuan började jag riktigt dra ner på maten, jag var nöjd när magen var tom. Då hade jag "lyckats" då hade jag klarat ett steg i rätt riktning. Det gick ofta bra när jag var i skolan. När jag kom hem satte suget in och jag hade väldigt svårt att sluta äta när jag väl gjorde det. Jag såg mig fortfarande som tjock. Jag såg ner på mig själv fast att jag visade en stark sida utåt.
Vid denna tiden började jag även få ångest när jag åt något onyttigt. Detta eskalerade och istället för att inte äta alls hetsåt jag och spydde upp allt igen.
Detta kunde hända 6 gånger per dag. Jag levde på toan efter maten men var väldigt duktig på att gömma det. Innan mamma och pappa upptäckte det, levde jag under 8 månader i detta.
tyvärr är det så att man stänger in sig,
man gömmer sig och sina tankar.
Detta gör lögnerna till sanning och
verkligheten till mardröm.